Bokrecension från Tina i sexan

Constables & Toops Kistor och kransar

Författare: Gareth P. Jonas
Förlag: Bonnier Carlsen
Omslagsillustratör: Adam Stower
Utgiven i Sverige 2013

"Sprickor framträdde runt omkring henne- i väggarna, golvet, taket.
Hårfina, till att börja med, men de vidgades snabbt. Ur mörkret i dem
hördes ett cresendo av plågade skrik.
"O, onda ande!" ropade den svartklädde.
"Det är dags för dig att lämna oss. Låt din själ splittras. Låt din gestalt
upplösas. Lämna detta hus, lämna denna jord och kom aldrig, aldrig tillbaka!"
Han slog handflatorna i bordet, och lady Aysgarth kände att hon slets i stycken.
Det var mycket värre än en kroppslig smärta. Det var pinan när en själ
förintades. Och sedan fanns hon inte mer."

Det var bara en av tusen spännande delar i boken som verkligen var superbra.

Sam Toop har alltid varit annorlunda. Det beror på att han kan se, höra och tala med vålnader vilket bara den som varit riktigt nära döden kan. Man får inte reda på när han var så nära förrän i slutet. För tillfället är Sam väldigt trött på vålnaderna. När fler och fler vålnader får reda på att Sam ser dem bara ber de honom att utföra saker som de aldrig själva hann med i livet och Sam är i kontakt med dem dagligen eftersom att han och hans far jobbar på en begravningsbyrå.
Samtidigt i de dödas värld har man problem med svartrötan, sjukdomen som infekterar hus som förlorar sina andar. När en kvinnlig vålnad som skulle besöka spöket i en skola spårlöst försvinner startar undersökningarna om svartrötan på allvar. Varför försvinner vålnaderna? Vem är vän, och vem är fiende?
Ska Sam, som ser vålnaderna komma undan äventyren? Och vad är egentligen "Parisproblemet"?
Svaren får du som läser den här boken!

Jag tyckte verkligen om Constables & Toops kistor och kransar, den var mycket bättre än jag trodde först. Den är ganska tjock, men det är ganska stor text och det finns inga bilder förutom omslagsillustrationen. Något som både kan vara positivt och negativt är att två kapitel i rad aldrig handlar om samma personer, men det gör så att man har betydligt mera att hålla reda på och man måste ibland gå tillbaka i texten för att komma ihåg vissa personer. Därför passar den inte som högläsningsbok.

Den passar bra för barn 9-13 år som gillar att läsa om övernaturliga saker.

Betyg: 5 av 5 ugglor!!!